Om

Tuuli Forsgren (1942-2012) var verksam som universitetslektor och docent i finska vid Umeå universitet. Som forskare intresserade hon sig för de nordliga minoritetskulturerna. Hon deltog under 1980-1990-talet i ett antal tvärvetenskapliga projekt som resulterade i bl.a. historiska undersökningar av språk och litteratur i den svenska lappmarken.

Ingen som någonsin träffat Tuuli kan betvivla att möten intog en central plats i hennes liv. Hennes allra första kontakt med en främmande kultur var dock både dramatisk och våldsam. Tuuli föddes 1942 i Helsingfors mitt under ett av de värsta bombanfallen under finska fortsättningskriget. Hon växte upp i ett tvåspråkigt hem och levde sina första år i det flerkulturella Karelen. Familjen flyttade till Sverige 1946 och bosatte sig så småningom i Dalarna. Där ska Tuuli som nyanländ 4-åring, enligt egen utsago, stolt ha deklarerat sina språkfärdigheter för omgivningen.

– Hej, jag heter Tuuli och jag kan både vinka och venka!

Finskan trängdes dock bort i tidig ålder till förmån för svenskan. Både föräldrar och omgivning trodde på den tiden att det skulle försvåra anpassningen till det nya landet och det svenska språket, om barnen fick hjälp att behålla och utveckla finskan. Så sakta föll det mesta av den i glömska och hon återknöt kontakten med språket på allvar först i vuxen ålder. Möjligen har denna upplevelse i det omedvetna kommit att prägla Tuulis framtida vurmande för alla människors rätt till sitt modersmål, likväl som till sin kultur och historia.

Tuuli disputerade i Uppsala 1986 med avhandlingen: Finska participattribut i svenska översättningar. Översättningsteori kom att bli hennes huvudsakliga forskningsfält. Som vuxen bodde och verkade Tuuli i flera länder, som ung i Tyskland och Finland och senare som gästforskare i Finland och USA. Dessa erfarenheter av andra språk och kulturer inverkade tydligt på hennes forskning, som kännetecknas av stor bredd i tematik, metoder och material.

Tuulis stora intresse för hur språkliga och kulturella fenomen kan uppmuntra eller förhindra möten mellan människor, löpte som en röd tråd genom såväl hela hennes akademiska karriär som hennes privata liv. Hennes tidiga verksamhet som översättare kan betraktas som ett uttryck för viljan att överbrygga den svensk-finska språkbarriären, och när Tuuli 1986 kom till Umeå universitet drogs hon in i den tvärvetenskapliga forskningen som professorerna Egil Johansson och Sten Henrysson bedrev runt de nordliga folken.

Tuulis intensitet och smittande entusiasm gjorde henne till en uppskattad deltagare i olika projektgrupper och hon var känd som en engagerad lärare och flitig administratör. Vid sidan av sin akademiska verksamhet var Tuuli även en kontinuerligt anlitad översättare och under 10 års tid redaktör för Johan Nordlander-sällskapets tidskrift Oknytt. Hon var dessutom mångårig ledamot för Sverigefinska språknämnden.